avojetziglasba

Okej, mötet är över och det är många som fnyser och förbannar. Vi har gjort det ganska länge nu, det är kanske på tiden att vi gör något annat. Egentligen behöver det inte vara så svårt. Vi kanske bara borde sluta satsa så satans högt hela tiden.

För några veckor sedan satt jag i ett litet rum med resten av världen. Det var knastriga hörlurar och franska här och spanska där, lite japanska och väldigt mycket brytande engelska. Men framförallt var det engagemang.

I jorden finns ett fantastiskt ekosystem som de senaste femtio åren tillbaka håller på att förstöras. De industriella jordbruken är en av de största bovarna. Deras överproduktion, användning av kemiskt gödsel och fossila bränslen, land och skogsförödelse och onödiga transporter världen över ger oundvikliga konsekvenser. Det syns tydligt idag vem som får betala det riktiga priset, och inte är det konsumenterna.

I det lilla rummet fanns det människor med lösningar. Istället för att sitta på sina bakar och fnysa så försökte dem gör något åt problemet. Deras hjältar är de småskaliga bönderna.
Det pratades om att avgränsa producering för det lokala och att använda sig av ekologiska system som tar hand om växthusgaserna istället för att släppa iväg dem. Om att faktiskt byta recept med varandra istället för att köra kakor tvärs över atlanten.

Det är egentligen inget nytt, inget revolutionerande och ändå är det en lösning. Är det inte fantastiskt? I sydsvenskan pratade man idag om att man måste acceptera genmodifiering av växter för att kunna mätta den växande befolkningen. Men det är ju inte brist på mat som är problemet, utan vem som har makten över maten. De industriella jordbruken kör idag över de lokala bönderna med sina gigantiska maskiner.

För att uttrycka det mer konkret, så ville man uppnå en förändring i dagens jordbruk. Det är en dynamisk process men i slutändan vill man ha avvecklat all stor och industriell verksamhet. Istället ska man satsa på de mindre bondgårdarna som ska få föda den lokala befolkningen. Genmodifiering ska förbjudas och endast miljövänliga energikällor tillåtas, såsom sol och vindkraftverk.

Det kan låta orimligt med tanke på att urbaniseringen som sker idag är lika svår att få stopp på som en växande tonårspojke. Och ja, det innebär tråkigheter som att vi här i Sverige inte kan äta oliver året om eftersom vi inte lever i sådant klimat. Men nog har vi substitut och vem vet, man lyckades ju odla saffran på Gotland nu senast.

Det handlar om att ge det en chans. Att visa att man är villig till förändring. Jag tänkte börja med att odla min egen paprika i köksfönstret. Kan hända jag måste vänta till snoret tinar i näsan på en, men tillvidare kan jag bojkotta det när jag handlar i affären.